Tjena mors på er!!!


Nu börjar det nog bli dags att ge lite liv ifrån sig, va?

Jag får väl säga till mitt försvar att jag har inte varit annat än sjuk sen i maj, och det mina vänner är ju super kul, eller. NÄEJ!
Nåja, nu e jag ´bara´ lite förkyld med snoren hängandes ner i knävecken. Alltid lika kul. Min svägerska sa att  det är nog vädret... Jaa´a, kanske det, för det här med sommarvädret är ju en historia för sig...

Såå, nu får man ta och rycka upp sig bäst man kan tänker jag, och inte sitta och snora i nåt undangömt hörn för sig själv. Så därför, tadaa, gör jag ett litet inlägg här.

Dessa hjärtliga pannlappar gjorde jag för ett tag sen och så sydde jag också såna med prickar på, mucho gulligt, med prickar, jamen ni förstår ju... Vad som är lite mindre gulligt är ju förstås att teknikpuckot, dvs, jag, inte lyckats få in bild på dom prickiga... Nä si det lyckades inte, det. Fast jag försökte, det gjorde jag... Så ni får hålla tillgodo med rutiga, jag förstår här att besvikelsen är stor, ha ha...

Jag lyckades få in bilderna  (på dom prickiga)  från kameran till datorn  (+ ca 200 andra bilder som inte skulle dit)  men sen hände nåt riktigt märkligt,  (vem vet, kanske det var nåt riktigt skumt som hände, typ X-files, eller nåt sånt..)  endel bilder försvann, inte alla men en del... Varför bara vissa bilder?? Undrade jag i mitt stilla sinne, stilla och stilla föresten, just då kan jag informera om att så värst stilla var det inte... Mera åt det hållet att man hade lust att riva sitt slitna hår och skrika riktigt nittons högt, ja så var det, ifall ni undrar, menar jag...

Jag ska försöka på nytt, så kanske jag lär mig nåt på kuppen,  ni vet det där med att lära gamla hundar sitta,,, och bla bla bla. Kan väl inte vara såå svårt, så tänker jag alltid FÖRE, men sen när det krånglar så kan jag avslöja att då tänker jag allt lite mörkare tankar... Nåja, man får vara tacksam för det lilla och titta två gånger på dom rutiga istället, så det uppväger lite liksom...

Nu ska jag gå och göra en sittning vid min kompis symaskinen, hon e mycket medgörligare än vilken datorburk som helst, sådeså!



Kramelikram och hälsningar från teknikidioten

Träningsvärk....

Tjohoo där ute!!


Jag är en sån där tråkig människa (och kanske lite, lite galen)  som gillar att träna. Ganska mycket och det är sånt som får endel människor att få riktigt dåligt samvete, eller nåt annat onödigt, i samma stil. Varför vet jag faktiskt inte, för det är ju verkligen upp till var och en, om man vill träna och hur mycket.
Folk får ett speciellt ansiktsuttyck när man säger att man gillar att sladda in till gymmet med bredsladd och så börjar dom oftast säga saker som tex; Jaaa, jag skulle också behöva gå, men tiiiiden räcker inte till... eller så säger dom; Oj vad du e duktig! Jag ska nog också börja....

Men faktum är att jag gör det inte för att va duktig eller för att kunna skryta och säga att jag minsann, går på gym jag. Nej, jag gör det för att annars skulle min klena kropp inte hålla ihop alls, jag lovar, jag skulle falla sönder som en gammal söndervittrande stenmur, eller nåt annat ännu värre... Att jag sen gillar´t är ju  en väldans trevlig bonus.
Här i veckan var jag och tränade med en personlig tränare, mycket kompetent sådan kan jag lova, jag har en sjuhelsikes träningsvärk på alla möjliga och omöjliga ställen... Och det var i tisdags och idag är det fredag.
Visserligen är det inte så farligt nu längre men jisses.... anåda... vilken ... jädra ... träningsvärk... jag... haft...SKÖÖNT!!   Eller så...


Här i residenset är det nu filmkväll med barnen och chipsskålarna är fyllda till brädden, men knappast så länge till, en annan har nämligen gaaaanska svårt att hålla fingrarna i styr när det gäller chips.... Och det gäller alla i familjen, jag är inte värst kan jag meddela . Det finns det andra kandidater till.  Jag nämner inga namn men en liten ledtråd är att han är på jobb i skrivandets stund, så chipsskålen är all mine, nåja lite till barnen också, så dom inte får traumatiska minnen från barndomen att dras med när dom blir äldre...

Näej hörni, dethär liknar ju inget, här sitter jag och plitar på datorburken medans arvingarna malar in chips som om dom fick bussigt betalt...  HUGALIGEN, måste rusa... så jag hinner få lite onyttigheter i mig jag med.

Seees!

Om ungen vill ha en arg fågel.....

Goddagens alla underbara som läser detta....

Sonen har ju fastnat för dessa arga fåglar, och jag begriper nada... Lyckligtvis behöver jag ju inte kunna varken ladda ner eller spela spelet eller göra nåt annat med det hela,  trodde jag ja.... Sonen hade andra planer kan jag meddela.

Imorse säger han snusförnuftigt: maaammma, du vet dom där ängri böörds...
Jag: Jaaa?
Han: Jaaag veeet, du kan ju sy en till mej, braaa vaaa!!!!!!
Jag: Nu?
Han: Jaaa, kom vi går och letar efter tyg! (låt mig bara vänligt meddela att i detta huset behöver man inte leta speciellt länge efter tyg, min samlargen verkar vara gaaanska så stor och välutvecklad när det gäller just tyg)

 Pojken e väldigt entusiastisk över det hela så det e bara att hänga på, jag  försöker lite lamt säga att kanske senare men han matar på som aldrig förr och vad ska en stackars mor göra??? Göra ungen besviken och få höra detta nojs hela dagen eller försöka att snabbt sy en sådan däringa arg sak.

De e ju underbart så länge barnen tycker att mamma och pappa är helt enkelt som gudar och klarar av precis VAD som HELST!! Bara att känna sig smickrad alltså, för det tar slut och sen tycker dom att man ingenting begriper..

Sagt och gjort, det är bara att snabbt skrida till verket, hmmm, hur göra? Det enda jag har att gå efter är en bild på hans t-shirt.... Fiiint! Fundera fundera fundera, här e de fullt upp i vindskontoret det kan jag lova...

Nåväl, här skiner solen och jag ska åka med min goda vän C och fika på café, så jag har ju inte direkt hela dan på mig.... Fundera lite mera och då kommer jag på att jag syr fågeln som en trekant, men det förslaget gillades inte: Fööör maaammma, den fågen e ju guuul och jag vill haaa den svarta fågeln!!!! Här muttrar den halvirriterade mamman någonting om bortskämda barn, och andra inte lämpade för eftertryck osande ramsor...

Såå, jag måste sy den som en rund boll alltså, jaaa va sjutton el. kanske nitton, ingen räknar.. då är det ju `bara` att klippa ut ellipser och sy ihop dom....
Resultatet blev ganska bra till slut och efter några tillbakaskickningar till tillverkaren (jag) från beställaren (sonen) för den MÅSTE ju se ut som på t-shirten, så blev det arga fågelskrället så här.

Nu skulle man ju tycka att allt skulle vara lugnt och frid och fröjd,    ha ha haaaaa, tillåt mig storflabba,
-maaaammmma!
-Jaa?
-Vi syr en till!!!  Vi kan ju sy ALLA ängri bööörds som finns!!!! Vi gör det NU!!!!
-Men suck....


Kram/ Tfötta, jagmenade trötta mamman

Kanin!

Häej!

Kanske borde jag lägga in lite som jag pysslat ihop också och inte bara mala på om vardagliga händelser.... Det är ju trots allt ett stycke pysselfreak som har denhär bloggen...

Så detta är en liten kanin som jag sytt, den är riktigt söt, om jag får säga det själv. Jag sydde två stycken lite större också, men den ena sålde jag och den andra gav jag bort. Och det gjorde jag INNAN jag kom på att jag borde fota dom, smart tänkt där. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, men hur många gånger har man gjort saker och gjort om nåt gammalt maskätet loppisfynd som enligt egen utsago blev riktigt bra med tanke på hur det såg ut när man släpade hem det, OCH sen kommit på att det skulle ju ha varit fantastiskt roligt och trevligt att haft en FÖRE bild. Det händer mig HELA tiden, inte lär jag mig då heller tydligen, eftersom jag gör det om och om och om igen.
 Kanske jag borde skickas på nån dyr undersökning som heter nåt snajjigt som man nästan inte kan uttala. Det kanske kunde va nåt?  Men för att inte riskera att bli tvångsintagen på nåt ställe med helt vita väggar, så kanske det är bäst att bara vara som vanligt och häcka här hemma i buskagen...



Tjingeling på Er!

Susan/the pysselfreak.

Historien om den lilla kaffebryggaren...

Hej svejs därute i världen!!

Ursäkta att jag inte har synts till på ett tag, det finns en orsak till det som jag dessbättre inte tänker gå in på just nu, allt för att bespara er lite av världens elände... Detta ska ju vara en trevlig blogg!

Så,
 till historien om den snygga lilla kaffebryggaren, nu kanske Ni undrar; Har hon hystat iväg den så långt hon förmådde ut i grannens åker?? Övat lite; kast med kaffebryggare? Svaret är;( hör ni trumvirveln?)  NÄÄ... Jag har inte köpt en ny ännu och det måste jag ju göra INNAN jag hivar iväg f-nskapet, annars blir jag ju utan denna livsnödvändiga dryck och det vill vi ju inte riskera, nej. Verkligen.Inte.

Jag får väl ta och börja from the beginning, så att säga... Vår gamla kaffebryggare gav helt sonika upp en vacker dag, eller om det var en disig tisdagsförmiddag, kommer inte ihåg så värst noga... Nåväl, vår gamla trotjänare vek hädan och därmed var vi tvungna att införskaffa en sprillans ny sådan.

Jag lägger iväg in till människobyn, som vår granne A kallar staden, och har som intention att komma hem med den bästa kaffebryggaren som finns att få tag i ,  i denhär stan. Jag sladdar in till kaffebryggarförsäljarstället,
det ställe där jag köpt våra två föregående trotjänare, ni vet dom som vi NÖTTE ut, och blinkar lite käckt med ena ögat sådär, lägger huvudet på sne och säger; har ni nån riktigt bra kaffebryggare? Absolut, du har kommit rätt säger försäljaren.
Kanske borde jag anat oråd, när han börjar osa på om att en SÅN här har han minsann själv hemma och är SÅÅ otroligt NÖJD med den. Den har ju en praktiskt termos och då kan man ju brygga den full och dricka HELA dagen av det kaffet. För kaffet hålls ju varmt LÄÄÄÄNGE i den. Och mycket kaffe dricker han, säger han som för att riktigt övertyga mig...

 Jag sväljer betet lite med hull och hår här, snabbt går det också, vet inte riktigt, men tror jag borde revidera mitt förstånd här lite, för just det argumentet borde man vara MER än kritiskt till. Att försäljaren HAR en sån mojäng själv, den historien har jag gått på förut med vår förra dammsugare och den var jag INTE heller nöjd med. Jag misstänker lite att dom bara säger att dom har en sån själv, bara för att få oss att köpa just den grejen...Fast dom inte alls har det, utan en helt annan grej. Om ni förstår vart jag vill komma.  Kanske man borde lära av sina tidigare misstag. Men inte jag inte, nä nä, det vore ju alldeles FÖR lätt.
Så jag lägger upp många pengar på disken och sen sladdar jag hem igen med min fin fina termoskaffebryggaresomhållerkaffetvarmtlääääänge, allt väl så långt.

Det var ju bara det att den inte alls håller kaffet varmt speciellt länge, inte länge alls faktiskt, man hinner knappt gå på toa och när man kommer tillbaka och ska ta en kopp kaffe till, ja då e kaffet fisljummet, man blir ju onkligen LITE irriterad. Jag antar att man ska först hälla HETT vatten i termoskannan och låta det stå så en stund så att termosen ska värmas upp, sedan hälla ut vattnet och brygga kaffet...Det är att fjäska alldeles FÖR mycket för en SKETEN kaffebryggare och det till på köpet kl riktigt tidigt på morgonen när man står där och klipper med ögonen och snabbt vill ha sin överlevnadsdryck.  Och sen så dräller den kaffe överallt och det rinner längs sidan och ut på köksbordet och jaa överallt tammef-n. Nu är också mannen RIKTIGT irriterad på den så nu dröjer det nog inte länge alls förrän vi igen sladdar in och köper en NY men BILLIGARE denhär gången. Sådeså.

Ha det bra, until next time...
kramar Susan/den naiva kaffebryggarkonsumenten

Solkatten

Hej och hallå!

Vi har ju en katt, han är helt grå och är av rasen "heltvanligbonnläppskatt" men han e ju vääldigt fiiin, vår kissemoj. Mannen säger att han är "KING OF THE HILL" här hemma... Tidigare hade vi en annan katt av samma förnäma ras, men den blev tyvärr, (hör ni att mitt hjärta brast lite...) överkörd. Då blev jag väldigt ledsen, för jag gillar ju djur, speciellt mina egna. Jag bestämde då för snart 4 år sen, att näej, vi ska nog inte ha nån mer katt för dethär var ju inte speciellt skoj... Så ingen katt skulle vi ha alltså, jag var väldigt tydlig på den punkten, för alla som var intresserade och jaa, till alla som inte var lika intresserade var jag också rätt så tydlig.. 

Nåja, så långt allt i sin ordning, sen är vi  på besök hos goda vänner, hon frågar om jag inte är sugen på att ta en ny katt och jag malar på om att nån katt det ska vi inte ha... (mannen på jobb=inte med och inte överhuvudtaget tillfrågad i ärendet) när min mobil ringer....

Det är en av mina farbröder;

- Tjeena, hur e lääge?  Vi har just fått kattungar, vill ni ha en? Dom e jättefina...

- ÖÖhhh, jamen öh, ( här undrar han nog där i andra änden, om det riktigt står rätt till ) Jaa visst, hur ser dom ut då?

-Dom e jättefina, helt grafitgrå med lite svaga mörkare ränder på........

-Klart, vi ska ha en katt... givetvis, perfekt!

-Bra, kom och välj ut den ni vill ha så fort ni har möjlighet...

-Kommer imorrn!

Eftersom jag ju varit så tydlig för alla, att nån katt det skulle vi MINSANN inte ha och det precis minuterna innan mobilen ringer, så säger min goda väninna P; men hur? va? ni skulle ju inte....du sa ju just att du inte sku ha nån katt, alltså för 5 minuter sen...

- Jaa, men en katt måste man ju ha, svarar jag då.. Tydlig, var det ja, för alla utom för mej själv, tydligen...

Ja se så kan det gå... det går ju att tillägga här att min man INTE är speciellt intresserad överhuvudtaget av djur, han har väl såklart inte direkt nåt emot dom heller, men tycker att eftersom vi ränner runt rätt mycket, speciellt sommartid så är det mest till besvär...han har ju en liiten liiten poäng där, men det skulle jag ALDRIG erkänna för honom. (han läser INTE min blogg -tur) 

Så vad göra för att förhindra att katten inte hamnar under nån j---a bil??? Jo iväg till Zoo butiken i stan och tjacka fina prylar, reflexhalsband med utstående flärpar, yes!

Kommer hem, kränger på katten halsbandet och bra, tills dottern får syn på han och blir helt till sig: Jaameeen maaammmaaa!!! Du kan inte mena allvar!!  Han ser ju fåååånig ut, han ser ut som, som , som en soool!!!!!

-BRA, ingen j----l  kör väl över solen tänker jag då, väldigt nöjd. NÖJD.

Ja si det var dagens lilla historia det....

Kära hälsningar

Snusan /the catowner 

"Kaffebänken"

God förmiddag alla mina vänner!

Idag lägger nån ut en bild på "kaffebänken" i köket, ja för var annars har man en kaffebänk, om inte i köket??

Man kan ju lite stilla undra varför jag kallar det för kaffebänk, jaa ser ni, det är inte märkvärdigare än att på denna lilla bänk häckar vår kaffebryggare... (som för övrigt är; a) rätt ny
                    b) rätt snygg
                    c) rätt värdelös....

Det är väl som bästisen M sa snusförnuftigt; Dyr e inte alltid bäst. Och så såg hon ut så som bara hon kan...
Jaha, ja.
  Men solen skiner i alla fall, det får man vara ytterst glad för...
Jag får väl berätta HELA kaffebryggar-historien här nån dag, så ni slipper ligga sömnlösa och fundera på varför  denhäringa kvinnan köpte en dyr OCH värdelös kaffebryggare. Det var och är fortfarande ingen höjdar kombination, kan jag väl i ärlighetens namn säga...
Det kan mycket väl hända att jag till slut tröttnar på den  j-piip-a  kaffebryggaren och hystar iväg fanskapet utåt grannens åker så långt jag förmår... Bara tanken på att göra det, får mig att må liiite bättre... ha ha, och då e jag inte ens en sån person som tycker om att slänga runt saker och krossa porslin när jag blir arg.

Idag kanske, kanske jag får till nåt litet alster vid symaskinen, men solen skiner som sagt idag också, så det återstår att se  om jag kan skrämma igång nåt projekt, eller om det blir lite röjning i blomlanden istället, tidsoptimisten i mig säger att jag lätt, alltså lätt, hinner med båda.... ha ha ha, hrmm...just det ja...


Kära hälsningar
Snusan/the coffee pimplare