Mental motvind och nuttiga necessärer

Goder afton i stugorna!!

Efter denhär veckans mentala motvind, som i mitt tycke, blåst onödigt ihärdigt och oväntat hårt, så har jag varit tvungen, för mitt eget förstånds bästa, att sitta vid symaskinen lite grann. Lite sådär som terapi, ni vet, och då har jag snajdat ihop några nya alster som förhoppningsvis nån glad liten köpare kommer att sladda hem med från skördefesten som är 21 -23 september.
Alternativet är att jag får sladda hem med dom tebaks, men det går väl bra det med, kan jag tänka. E väl inte så noga.

Medan de mentala motvindarna vinat runt öronen, så har denhäringa frun, slarvat ihop säkert fem stycken sånahär... eller var det sju, vet inte så noga, ingen har räknat. Mucho bra terapi...

Den här pluttiga fjärilsmojängen sydde jag när mina goda vänner A och M hedrade oss med ett alltid lika trevligt besök from over there (Sverige, alltså) Och jaa, jag veet, ser ut som en riktig oreda  i bakgrunden, men never mind oredan, Kreativt Kaos, säger jag bara... 

Tjingeling på er alla sötnosar!!

Hälsningar från det orediga syrummet.

Kanin!

Häej!

Kanske borde jag lägga in lite som jag pysslat ihop också och inte bara mala på om vardagliga händelser.... Det är ju trots allt ett stycke pysselfreak som har denhär bloggen...

Så detta är en liten kanin som jag sytt, den är riktigt söt, om jag får säga det själv. Jag sydde två stycken lite större också, men den ena sålde jag och den andra gav jag bort. Och det gjorde jag INNAN jag kom på att jag borde fota dom, smart tänkt där. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, men hur många gånger har man gjort saker och gjort om nåt gammalt maskätet loppisfynd som enligt egen utsago blev riktigt bra med tanke på hur det såg ut när man släpade hem det, OCH sen kommit på att det skulle ju ha varit fantastiskt roligt och trevligt att haft en FÖRE bild. Det händer mig HELA tiden, inte lär jag mig då heller tydligen, eftersom jag gör det om och om och om igen.
 Kanske jag borde skickas på nån dyr undersökning som heter nåt snajjigt som man nästan inte kan uttala. Det kanske kunde va nåt?  Men för att inte riskera att bli tvångsintagen på nåt ställe med helt vita väggar, så kanske det är bäst att bara vara som vanligt och häcka här hemma i buskagen...



Tjingeling på Er!

Susan/the pysselfreak.